Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är vål egentligen min önskan, att genomgå det nog
mycket försummade stycke af Sveriges håfder, som omfattar
den ställning, vårt fosterland under Carl den Tolftes
styrelse innehade bland Europas öfriga niagter, men detta
oaktadt — eller snarare just härföre — blir det nödigt,
att gå något längre tillbaka i tiden och med en hastande
blick söka öfverskåda, huru så småningom de förhållanden
grundlädes, hvaruti denna hjelte och hans tjenare voro satta
att verka. Den Westphaliska freden torde för detta
åfida-mål gifva den mest lämpliga utgångspunkt. Några
anmärkningar öfver densamma, hvilka förutskickas, göra ej
anspråk på att säga något nytt; vilja deremot genom att
erinra om gammalt och erkändt gifva fotfäste till en
början.
Utan tvifvel ha de haft rätt, hvilka sett nyssnämnda
freds färnämsta betydelse deri, att med densammas
afslu-tande upphörde det kyrkliga att förnämligast vara
bevekel-segrunden för styrelsernas inbördes uppförande, och
stats-klokheten — i egentlig mening — började att råda sig
sjelf. Man ser, att ordet statskonst fick en väsendtligen
förändrad mening. Detta var af allmän vigt, men något,
som för vart ändamål särskildt betyder ej mindre, var vål
ej så mycket att i Brandenburgiska magten en hotande
storhet började uppväxa, som att Sverige genom det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
