Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning: Allmänna anmärkningar om den s. k. Frihetstidens statsskick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
h vilken ständerna hade laglig rätt, måste sökas i andra
förhållanden än dem, som af lagar föreskrefvos eller af lagar
voro beroende.
Då enväldets hårda band, som så länge hindrat hvarje
fri rörelse, på en gång afskäras och stånden uppkallas att
styra sjelfva, bör det ej vara oväntadt, att hvart och ett af
dem skyndar att taga vård om sina enskilda angelägenheter
och till en början blott för dem har Ögon. I sjelfva verket
upptog0 sådana mål till den grad ständernas
uppmärksamhet under den nya frihetens första tider, att tvenne
riksdagar upplöstes i afund och osämja. På riksdagen 1719
skyndade de ofrälse stånden, sedan deras närmaste angelägenheter
nödtorftigt blifvit ombesörjda, att få slut, med en ifver, som gaf
adeln tillfälle att i sista stund genom öfverrumpling vinna
sina nya privilegiers bekräftelse, och det följande årets möte,
börjadt i osämja, afbröts med godtyckligt våld af adeln för
att mot de andra ståndens invändningar skydda sina
företräden. Under sådana förhållanden var det tydligt, att ett i
hufvudsaken temligen enigt riksråd skulle mera oberoende
af ständernas föreskrifter, än grundlagarnes mening var, få
afgöra riksstyrelsens vigtigaste frågor 3).
Men på denna oenighet mellan stånden, hvilken så
mycket höjde rådets vigt, byggdes tydligen också hoppet att få
konungamagten utvidgad, heldst dennas vänner säkert sågo,
att rådsherrarnes inflytande på den talrika adeln var af
liknande art med deras magt öfver stånden i allmänhet —
enighetens öfverlågsenhet öfver oenigheten. Detta synes också af
de försök, som skedde, att mot den gamla och mägtiga adeln
uppväcka den talrika unga adelns ovilja och afundsjuka
genom beskyllningen, att rådsherrarnes magt användes till
deras förnäma slägters gagn och ej till statens, till egen nytta
och ej till rättvisans vård; öfver de högst magtegandes
förtryck — sades det — vore det ej värdt att inför någon myn-
*) Malmström; 1* c* sidd. 199—-2li. Vid 1719 års riksdag horaä
af ständerna sjelfva ofta klagomål öfver, att de particulière målen
förhindrade de mera angelägnas företagande. Cederschöld 1. c. sidd.
233, 254, 291 och 385.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
