Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständernas deltagande i de utrikes ärendenas ledning. Sveriges accession till hannoverska alliancen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra sig fritt från beroendet af Ryssland, men detta rike
och hertigen af Holstein, som ännu var dess skydsling, egde
så många vänner i svenska rådet, att det hannoverska
förbundets gynnare länge undveko att låta frågan komma under
omröstning och, då detta ej längre kunde uppskjutas, i sjelfva
verket endast genom konungens dubbla röst drefvo sin åsigt
igenom. Det var väl derigenom beslutadt, att Sverige skulle
biträda det hannoverska förbundet, men det fattade beslutet
hade i rådkammaren så många motståndare, att dess ifrigaste
förfaktare ej vågade taga dess utförande på sitt ansvar;
rik-sens ständer blefvo derföre sammankallade och dessa slöto
förbundet med Frankrike och England utan att lemna rådet
någon del i åtgerden. Men skulle landets utrikes
angelägenheter äfven efter riksdagen ledas i den riktning, som
ständerna pröfvat för nyttig, så var det nödvändigt, att riksrådet
omskapades enligt ständernas smak. Ett så stort antal nya
rådsherrar utnämndes derföre, att det ryska förbundets
anhängare blefvo en undertryckt minoritet, heldst man funnit
skäl att ur rådet utesluta eller eljest bestraffa några ibland
dem. Frihetstidens författning hade nu hunnit till mognad
och ständernas styrelse i sjelfva verket inträdt. Emellertid
sågo i följande tider sansade män af båda de partier, som sedan
söndrade svenska sinnen, tillbaka och klagade, ”det denna
riksdag var den olyckliga epoque, ifrån hvilken partiers bitterhet
samt ömsom utöfvade hämnd bör räknas med allt det
ohyggliga, som våra riksdagar åtföljt11 7).
Men om också ständerna ifrån 1727 kunna anses hafva
börjat att göra allvar af sin på författningens bokstaf
grundade rätt att sjelfva ega det afgörande ordet vid alla, äfven
de utrikes ärendenas lednings så blef dock den närmaste
följden häraf, att canc. praes. grefve Arved Horn såsom
verkställare af ständernas vilja efter riksdagen fick en nästan
T) Riksrådet Carl Rudenschölds Autobiographie (i afskrift på Lunds
universitets bibliothek). Jfr. Bonde; Sverige under Ulrica Eleonora
och Fredric I. Stockholm 1821, sid. 49. Antydningarne angående
Sveriges accession till hannoverska alliancen äro i enlighet med Mag.
Malmströms förträffliga teckning, som sätter denna vigtiga händelse i
en alldeles ny dager, 1. c. 5:te och 6:te kapitlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
