Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertigens af Kurl. låtsade fredlighet. Maj. Sinclairs mord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi denna stad och afreste under turkiskt säkerhetsfölje till
storkronfältherrens Potockis residence. Denne sände med
honom en befallning till alla commendanter på hans väg
genom Pohlen att gifva honom väpnad betäckning. Då
Sinclair d. 9 Junii hunnit öfver Schlesiska gränsen utan att
bafva mött något hinder, trodde han sig vara utom all fara
och ännu mindre fruktade han någon sådan, sedan han
efter en sträng ransakning ändtligen d. 16 Junii fått lemna
Breslau bakom sig, men följande dagen upphanns han och
hejdades af en tropp ryttare, hvilkas anförare under många
falska ursågter affordrade honom hans värja och förklarade
honom fängslad. Sedermera fördes vagnen afsides från stora
farvägen och inemot Sachsiska gränsen, hvarest major Sinclair
försåtligen mördades. Couturier fördes i hemlighet till
Kö-nigstein och blef efter en tid med en skadeersättning af 500
dukater frigifven, hvarefter han omsider begaf sig till
Stockholm 3). Bedan det ryktet om detta mord, som först hann
Stockholm, utpekade ryska hofvet såsom dess upphofsman
och stad och land uppfylldes snart af den ädla förbittring,
som i sången gaf Malcolm Sinclair en hjeltes rang. De her*
skande kretsarne i Stockholm voro kanske ej obelåtna att hafva
funnit ett giltigt skäl för sina krigiska syften och det lägre
folket säges ha låtit gator och gränder genljuda af
förbannelser öfver ryskt svek och våld. Den ryska ambassadeuren i
Stockholm, Michael Bestucheff, mottog varningar från ett håll
och hotelser från ett annat; den svenska styrelsen måste på
hans begäran försäkra honom om skydd mot alla utbrott af
det lägre folkets förbittring. Han undgick också temligen alla
förolämpningar ända till emot slutet af året, då en natt hans
fönster blefvo inslagne; en utfärdad kungörelse, som utfäste
penningbelöning för våldsverkarnes upptäckande, synes ej
hafva fört till ändamålet4).
3) Den offentliga berättelsen om Sinclairs mord, som trycktes om
våren 1741; förf. har blott haft att tillgå den franska öfversättningen.
Jfr. Warmholtz; XI. 32. ^
4) Förf. har undvikit att berätta några anecdoter efter Koppen
(Les Anecdotes de la Revolution, arrivée å la diette de 1738 et. cet.
Büschings Magazin; XV. 5—141), emedan hans berättelse öfverflödar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
