Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådets öfverläggning och beslut rörande en tropptransport till Finland. Riksr:n Sparre, Åkerhjelm, Nordenstråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var riksrådet, friherre Carl Sparre, hvilken samma
dag, det turkiska förbundet beslöts, framkom med ett
förslag, som ännu ytterligare skulle närma Sverige till
fiendt-lighet mot Ryssland. Denne man, hvars ungdom förflutit i
Carl XII:s härar, hade under åländska congressen börjat
användas i diplomatiska värf; liksom hans svärfader grefve
Gyllenborg före honom, hade han för större delen af sin
statsmannabildning att tacka det engelska hofvet, till hvilket
han 1720 blifvit affärdad som svenskt sändebud. Han hade
vid den tiden legat i arfstvister med denna siri svärfader och
slutit sig till Arved Horn, bland hvars anhängare han räknats,
så länge dennes magt var oomtvistad; under sin verksamhet i
London synes han ock troget hafva följt Horns befallningar,
men dennes försigtighet har väl föga öfver en sstämt med
Sparres ränklystnad och djerfhet; Sparre hade ofta förgäfves
anhållit om styrelsens tillstånd att få inlåta sig med
oppositionen i Englands parlament för att såmedelst motarbeta
den hannoverska konungafamillens afvoghet mot Sverige.
Ar 1736 hade han på egen begäran blifvit hemkallad och
förbundit sig med grefve Gyllenborg, som då hade utsigt
att vid följande riksdag blifva Horn öfvermägtig. Det var
vid 1738 års riksdag, då generalerna Lewenhaupt och
Bud-denbrock så mycket styrde riddarhuset, som Sparre
”associerade sig med dem och bodde tillsammans samt dagligen
och stundeligen i secreta utskottet och hemma rådgjorde
med dem, huru verket angripas, fullföljas och hindren ur
vägen rödjas skulle.” Efter den hornska styrelsens fall blef
frih. Sparre en medlem i det nya rådet och ansågs inom
detta vara partiets chef näst efter Gyllenborg. Utan
synnerlig bildning och utan någon bindande bevisningskonst
synes han hafva inverkat på de krigslystna bland sina
med-bröder blott igenom den outröttlighet och djerfhet, med
hvilken han framför hvarje annan ibland dem framgick mot
partiets mål. Han hade den lyckan att dö innan detta mål
blifvit uppnådt och innan krigets dårskap blifvit uppenbar,
och följdes derföre i grafven af sitt partis tacksamhet4). —
4) Sparre föddes 1689. Biogr. Lex. XV. 94. Bonde; J. c. sidd.
4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
