Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rådets öfverläggning och beslut rörande en tropptransport till Finland. Riksr:n Sparre, Åkerhjelm, Nordenstråle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat, så bevisa de dock, att den egentliga bevekelsegrunden
till transporten förtegs; det är derföre vid denna
öfverlägg-ningen, som vid ipånga, endast utslaget, som eger verklig
betydelse. En krigsstyrka skulle skickas till Finland;
bestode den blott af fotfolk, skulle allt lättare kunna förklaras
som en försvarsåtgerd i anledning af Rysslands rustningar.
— Två af transportens ifrigaste befordrare riksråden Sparre
och Rosen anmodades att jemte någon ur krigscollegium och
någon af amiralitetet öfverlägga om alla anstalter och om
regementenas tillstånd * *).
Men till dess denna commissions betänkande inkommit,
lät Åkerhjelm ej sina bemödanden att häfva det tagna
beslutet hvila. I likhet med konungen föreställde han, huru
mycket bättre det vore, om soldaterna den följande våren friska
öfverfördes till Finland, än fingo ligga der hela vintern
igenom och lida nöd. Han lemnade sina motståndare ingen
ro för frågor om tillgången på den ena eller andra
förnödenheten, hvilkas besvarande röjde den farligaste brist.
Be-hofven af tält, kappor, skor, kittlar, salt m. m., till hvilkas
fyllande ständerna anslagit medel, hade man ännu ej hunnit
sölja för och utan kappor, anmärkte konungen, skulle
manskapet i Finland frysa ihjel som flugor. Men riksrådet
Rosen frågade, om Finland, på hvars säkerhet allt syftade, finge
blottställas för det manskapet ej genast kunde förses flmed
allt tillbehör, såsom tälter, kappor, som dock med det första
skulle anskaffas och sändas efter/ Anhångarne af denna
åsigt voro för talrika att behöfva vika för skäl, hvilka de ej
kunde vederlägga. Troppsändningen var ju en gång funnen
nyttig och anstalternas upptänkande uppdraget en serskild
commission; dennas betänkande borde afvaktas2).
Frågan efter penningar är alltid den första, som
framställer sig, då krigiska anstalter komma på tal. Rådet, som
kände bristen på denna första förnödenhet, hade genast
beslutat, att i brist på andra medel general-förråds-kassan finge
’) Utrik. Rådsprot. d. 8 och 18 Aug. e. m. — Nolcken till
Gyllenborg d. 27 Jnlii 1739.
*) Utrik. Rådspr. d. 14 Aug. 1739.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
