Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M. Secr. Deputationens, rådets och konungens tillstyrkan till krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en tid hållits för rådet förborg&dt. Om de skål» som höUos
vigtigaet, om förbindelserna med Elisabeth eller om källan för
de utlofvade 9 t*«r guld hade de desta rådsherrar knappt en
aning. Omröstningen gick isynnerhet ut på en jemnförelse
mellan de verkliga förhållandena och 1739 års secr. bihang.
Gyllenborg och hans anhängare påstodo, att dettas förnämsta
önskningar uppfyllts, och ville meddela förhoppningar om
Danmarks och Portens hjelp. De fredligt sinnade menade,
att bihangets väsendtligaste förutsättningar uteblifvit. Åfven
härvid var Åkerhjelms anförande klarast; det vore
osannolikt, att Danmark skulle önska att få se Bysssen drifven
från Östersjön, sedan det gjort allt att till Sveriges
försvagande få honom dit; Ryssland skulle lätt genom
verkställandet af sista fredens villkor med Porten förmå denne att sitta
stilla, ifall den eljest vågade röra sig i fruktan för Persien.
Men isynnerhet utmärkte sig Åkerhjelms anförande genom
att i så noggranna uppgifter som möjligt sätta Rysslands
öfverflöd, der kronan fritt förfogade öfver ett omätligt stort,
folk med all dess egendom, emot Sveriges folkbrist samt
fattigdom på mynt och lifsmedel. Utom Åkerhjelm voro
Anton och Erik Wrangel, Nordenstråle, Cronstedt, Lagerberg och
Posse benägna att drifva den väpnade underhandlingen med
ef-tertryck. Men af den motsatta meningen, att intet annat
medel än krig gåfves för att komma ur den tryckande,
kostsamma försvarsställningen, voro, heldst Frankrike rådde
der-till, Carl och Johan Gyllenborg, Ehrenpreuss, Cederström,
Rosen, Adlerfelt, Löwen och Meyerfelt. I enlighet med
flertalets tanka röstade konungen ock för krig, såsom mest
öf-verensstämmande med nationens anda och en svensk konungs
smak, samt erbjöd sig att sjelf taga befälet och våga lifvet
för sitt folk 1).
Redan några dagar förut hade underrättelser ankommit
om Frankrikes med ett slags misstroende blandade längtan,
att Sverige både för dess och sin egen skull måtte snart
*) S. U:s Prot. d. 20 Julii. Secr. Rådspr. d. 20 Julii. Åkerhjelms
votum finnes fullständigt i Sv. Akad. Handl. XXVI. 111 ff. Jfr.
Bus-ching; L c. IL 340—43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
