- Project Runeberg -  Bidrag till historien om Sveriges krig med Ryssland åren 1741-1743 / Häfte 2. Krigsrörelserna, successionsstrider, dalupproret och underhandlingar intill freden i Åbo /
78

(1857-1860) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigsmagten och landets tillstånd. Dalrekryternas tumult. Riksdagskallelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rekryter; man hade låtit värfva.för de andra och var befriad
från all fruktan för Danmark 6).

Rekryteringen hade icke utan missnöje i det fattiga
landet kunnat utföras och, sedan Dalarnes rekryter d. 4 Maj
mönstrats i Stockholm för att till Finland öfverföras, kom
hos dem till utbrott det missnöje, som rådde i deras
landsort. Sedan man måhända af fruktan uppfyllt deras första
fordringar att redan i Stockholm utfå sin uniform och 3 öre
s:mt i daglig drickspenning, utdrogo de dock med sitt knot
tiden och, då de ändtligen d. 15 Maj vid chorum befalldes
att tidigt följande morgon infinna sig för att gå ombord,
fordrade de först sina kappor och förklarade under buller
och sorl, att de ej lemnade staden förr, än alla deras
fordringar blifvit uppfyllde. Med möda förmådde officerarne
dem nu till ordning, men följande morgon infunno de sig
först flera timmar efter den utsatta; tiden och utan att
enligt ordres hafva sin packning med. Endast Mora
com-pagnie visade lydnad, men blef af de andra med
hotelser tvunget att aflägga sina renslar. Då de vägrade att den
dagen gå ombord, emedan de ej hunnit sända sina gamla
kläder hem, frågade officerarne, till hvad ända de ville dröja
så länge i staden. De ämnade ej låta bortskänka sig,
svarades på officerarnes alla föreställningar, och ginge ej i krig
utan med sin konung i spetsen, såsom de varit vana att
följa Carl XI och XII. De ville ej veta af mera än en
Gud och en kung, hvilken kunde taga krona och spira med
sig i kriget, så att de visste, för hvem de skulle offra sina
lif. Kungen behöfde vid sin höga ålder ej blottställa sig;
det vore nog, att han funnes tillstädes. De visste väl, att
han ville men ej fick gå i fällt. För ridderskap och adel
ämnade de ej fäkta. I allt detta understöddes de af 50 å
60 dalbönder, som sällat sig till dem, och hvilka på office-

6) Secr. Utsk:s Prot. d. 17 Aug. Rfidspr. d. 28 Sep t., 27 Oct.
1741, 14, 18 Jan., 1 Mars 1742. K. M:t till Lew^nhaupt d. 25 Febr.,
31 Mars, 17 Maj. — Af krigscolkii bref till Lewenhaupt d. 29
Januarii, 4, 26 Febr. synes, att han, äfven p&minnt, försummade insända
defectförslag på monderingar, gevär m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:21:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnsvery/2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free