- Project Runeberg -  Bidrag till historien om Sveriges krig med Ryssland åren 1741-1743 / Häfte 2. Krigsrörelserna, successionsstrider, dalupproret och underhandlingar intill freden i Åbo /
146

(1857-1860) [MARC] Author: Niklas August Tengberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - (1743) Berkentins ankomst till Stockholm. Danska kronprinsen vald af bondeståndet. De andra ståndens förklarade benägenhet för Adolf Fredrik. Successionsfrågan lagd åsido

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna tid skulle öppnas. Till Sveriges fullmägtige hade riksr.
Cederereutz och reg.-rådet Nolcken, hvilken fått titel af
stats-secreterare, redan i October blifvit utnämnde, men den
hol-steinske hertigens val hade vållat en sådan tidsutdrägt, att
de först vid jultiden inskeppade sig till Abo, dit de efter
en ytterst svår resa anlände d. 6 Januarii. De mottogos
der med stor artighet af de ryska befälhafvame och fingo
mottaga uppvaktningar af akademien, hofrätten och
magistraten. Ännu hade väl ingen af de ryska plenipotentiairerna
ankommit, men ryska generalerna läto falla ett och annat ord
om czarinnans välvilja för Sverige och om successionsvalets
inflytande på freden. Nolcken hade i enskildt bref till Carl
Peter Ulriks hofmarskalk, Brummer, förklarat, att, om hertigen
kunde förskaffa Sverige anbud af nystadtska freden, skulle
ständerna visserligen vid successionsvalet lyssna till hans
re-commendation för sin frände 5 6). För holsteinska anhanget var
således tidsutdrägt det angelägnaste; Buchvald, en ny
hol-steinsk minister i Stockholm, sände ilbud till Petersburg
för att återföra goda fredsanbud. Franska ambassadeuren
önskade sig äfven tid att vid ett eller annat partis
upplösning rekrytera sitt förminskade anhang. Han fortfor med
sina insinuationer till Berkentin, att denne borde vid sitt
partis aftagande gå på Frankrikes sida, heldst Birkenfeldts
vänner skulle slå sig till Adolf Fredrik, så snart man sökte
öf-verföra dem på danska sidan. Då man äfven sökt inbilla
bönderna, att danska ministrarne blött samlade ett stort
anhang för att dermed understödja Frankrikes planer, så ryckte
Berkentin d. 10 Febr. i en på ständernas anhållan honom
gifven conference otillspord fram dermed, att Danmarks hjelp
berodde på, om thronföijden leddes in på dess konungahus;
fastän conferenceråden ville lemna hela detta förbehåll såsom
en ständernas ensak åsido, så satte han det som ett ound-

5) Rådsprot. d. 21, 23 Sept., 27 Oct 1742. I stället för Ceder-

creutz hade liofcancelleren Gedda först varit utsedd till förste
pleni-potentiair i Åbo och fått rang och titel af prapsident, men han
undanbad sig. — Plenipotentiairerne i Åbo till K. M:t d. 24 Dec. 1742,
11 Jan. 1743. Nolcken till Brummer d. 11 Jan. (hemskickad afskrift).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:21:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tnsvery/2/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free