Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarnes utveckling. Ständernas beslut att afträda Kymenegårds district
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kejsarinnans ära vara tillfredsställd deraf, ”att ett fritt folk
liksom bundit sitt val af en tillkommande successor efter
kejsarinnans recommendation”. Kraftigare har utan tvifvel fruktan
för Danmarks och Sveriges möjliga union manat till foglighet,
huru mycket ryssarne.än låtsade förakta Danmarks förmåga
att hjelpa. Återigen fingo ryssarne d. 11 April en courrier
från Petersburg, hvarefter de förklarade sig numera anse
sig för svenskarnes gäster i Åbo. Czarinnan hade nemligen
äfven afstått Åbo län intill Hangö. Fastän hon ock lofvat
att snart sända ordres om garanti för Danmarks besittning
af Schlesvig samt om förbund med Sverige mot hvar och en,
som antastade thronföljarevalet, så visade svenska
sändebuden så liten belåtenhet och håg att längre uppehålla
ständerna med tomma förhoppningar, att de ryska förespeglade
dem, att Elisabeth äfven ämnade gifva åtminstone Tavastland
och Savolax tillbaka. De öfvertalade Nolcken att begifva
sig till Stockholm för att hemta nya instructioner. Han
skulle då vara tillhands, när berättelse ditkom om
kejsarinnans yttersta villkor, om hvilka man nu med ilbud ämnade
hemta besked från Petersburg. Mycket intryck synes K.
M:ts förständigande till plenipotentiairerna hafva gjort, att
ett kronofartyg låg färdigt för att föra dem hem, såframt
icke de af Sverige erbudna villkoren antoges. Ryssarne,
som utdrogo tiden efter Nolckens afresa med den fordran, att
Sverige skulle taga något steg till fred, sedan kejsarinnan
tagit så många, bådo Cedercreutz, då de sågo det verkligen
vara allvar med hans hemkallande, för all del råda ständerna
till uppskof med successionsvalet, till dess kejsarinnans tanke
om hans hemkallande blifvit inhemtad. Han lofvade underrätta
styrelsen om deras begäran,¡men vågade ej tillstyrka uppskof,
huru mycket han än önskade det. Han skref dessutom ett
enskildt bref till czarinnan, hos hvilken han i hennes
barndom varit i stor nåd. Luberas hade långt förut tillrådt detta,
och svenska styrelsen hade på förfrågan gifvit sitt bifall,
blott det skedde med försigtighet. Nu då äfven Romanzoff
yrkade derpå, beslöt sig Cedercreutz, för att icke hafva
lem-nat något medel oförsökt. Detta bref, som vädjade till Eli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
