Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Prinsessan Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillgiven den lutherska läran, och för visso utgör det en orsak til
förundran för många, då man vet att ni, lika väl som er bror,
konung Sigismund, är uppfostrad i den katolska och därtill
besinnar hur högt ni älskade er avlidna moder, drottning
Katarina, som var en så ivrig, ja, jag kan säga svärmisk katolik.
Hur vågar ni, fröken Anna, kalla er moders religion usel?
— Därför att jag vet, att den är det och därom kan
framlägga bevis. Det är en sorglig historia, som icke många känna,
men för dig, som är min bästa väninna, kan jag väl berätta
den.
— Ack ja, gör det!
— Under min moder drottningens sista sjukdom vistades
jag mycket hos henne, ja, satt nästan ständigt och jämt vid
hennes sjukbädd. Min närvaro gladde mycket den sjuka, som
älskade mig ömt, men för min egen skull visade hon ofta bort
mig, på det att jag icke skulle taga skada till min hälsa av
det för en ung flicka farliga stillasittandet i ett sjukrum.
Men jag ville helst vara hos min mor, och stundom förstod
jag att undandraga mig hennes befallning att avlägsna mig
genom att gömma mig bakom sängens yviga sparlakan. Vid
ett dylikt tillfälle — jag minns det ännu så tydligt, som hade
det varit i går — tog tröttheten överhand, och jag insomnade
under det jag låg gömd bakom sängomhänget.
I detta ögonblick red en ståtlig riddare förbi fönstret och
hälsade höviskt åt damerna däruppe. Jungfru Sigrid, som satt
med huvudet mycket nära rutorna, hälsade tillbaka och
rodnade därvid som en ros. Men prinsessan Anna, som dragit
sig mera från fönstret och därtill var ganska närsynt,
observerade ej riddaren, förr än han redan var förbi.
— Vem var det du hälsade på, skön Sigrid, det måtte ha
varit din fästman, långe Erik Bjelke, efter som du blev så varm
om kinderna.
— Erik — nej, visst inte.
— Vem var det då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
