Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Prinsessan Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kval, som förestodo henne i skärselden. Min Gud, min Gud,
hur skall jag, svaga kvinna, kunna uthärda de gruvliga
smärtor, som min arma själ måste lida för att bli renad från
syndens slagg, jämrade hon sig. Vad pater Warsevitz då svarade,
skall aldrig gå ur mitt minne. Hans ord stå djupt inristade
i min själ, och de hava varit den fackla, som med ett klart ljus
för mig upplyst alla de mörka skrymslena av den prästlistens
religion, som kallas den katolska.
Prinsessan tystnade härvid, liksom vore hon tveksam, om
hon skulle uttala dessa ord.
— Vad sade då patern, sporde Sigrid med andlöst intresse.
— Svaret, återtog prinsessan, har så djupt inpräglat sig i
mitt minne, att jag kan ordagrant återgiva hans ord. De
lydde sålunda: ’Var tröst, min dotter, ädla, kyrkan hängivna
drottning, ty j ag säger dig, att så visst som här finnes en
rättvis och barmhärtig Gud, så skall din själ icke lida i skärselden
utan genast efter döden smaka salighetens vällust. Ty det
finnes ingen skärseld. Det vi kalla så, är en fiktion, som den
heliga kyrkan själv uppfunnit som ett kraftigt vapen, ett
själarnas gissel, tjänligt att hålla den ostyriga mänskligheten i
tygel. För dig, drottning, kan jag nu uppenbara det, då du,
kyrkans lydiga och hängivna tjänarinna, behöver denna tröst
och lisa på plågolägret, men sade jag det till någon annan,
skulle jag därmed ådraga mig kyrkans straff och fördömelse.»
Efter en kort paus fortsatte prinsessan:
— Aldrig skall jag glömma det skrik, som vid dessa
prästens ord gick över den sjukas läppar. Mellan ett veck i
sängdraperiet såg jag drottningen. Hon hade rest sig upp från
huvudgärden, hennes drag voro förvridna, hennes ögon
brunno av feberglöd, och synbarligen gjorde hon våldsamma
ansträngningar att säga något, men tungan nekade sin tjänst.
Prästens trösteord hade gjort en alldeles motsatt verkan till
den, han avsett, och, förskräckt över vad han åstadkommit,
skyndade han ut för att skaffa hjälp. Nu förmådde ej längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
