- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
46

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Ett aftongille hos hertig Carl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog, men i det offentliga livet mera sällan. Hans ögon voro
blå, ovanligt skarpa, näsan hög och något böjd, knävelborrar
och pipskägg korta. Till växten var han reslig — fulla tre
alnar lång, fast den kortaste av kung Gustavs resliga söner.
Huru annorlunda skulle det ej ha sett ut i Sveriges rike
vid denna tid, om han varit den äldste av dem i stället för den
yngste!
Vid vårt inträde var hertigen ensam i rummet. Han hade
ställt sig i den djupa fönstersmygen och syntes tankfull blicka
ut över borggårdens krigiska liv, där just vaktombyte pågick.
Då öppnades dörren och en ljuslätt, vacker yngling i
ridderlig dräkt inträdde oanmäld; Hertigen vände sig mot den
inträdande.
— Är det du, Carl? sade han, och det barska uttrycket i
hans ansikte förmildrades av ett vänligt leende. Jag kan
glädja dig med den underrättelsen, att nu är det sista av din
utrustning för resan till Frankrike färdigt, och du kan giva dig
av så fort kröningen är överstånden.
Den inträdande var Carl Carlsson Gyllenhjelm, hertigens
»naturlige» son.
— Jag tackar ers nåde för den kärliga omsorgen för min
utrustning, men — när blir kröningen?
Hertigens ansikte mulnade åter, och han började trumma
en marsch på fönsterkarmen, men slutligen sade han:
— Fråga konungen, min älsklige brorson, eller rättare:
fråga den onda taggen,.) som påven sänt hit att i hans ställe
regera oss. Dock synes mig den tid, då man bekvämar sig att
skriva under, närma sig med stora steg, ty vi hava bragt den
jesuitiska kamarillan inom dess sista förskansningar.
— Jag har en bön till ers nåde–––-
— Säg ut, min son! Är det kanske något av utrustningen,
som blivit glömt?
.) Försvenskning av namnet Mala Spina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free