Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett lysande följe. Annars ganska enkel till sina vanor,
utvecklade han vid detta tillfälle en så lysande prakt, att det väckte
allmän förundran. Ridande på en snövit häst, vars sadel,
betsel och remtyg glänste av guld och ädla stenar, var han iklädd
en dräkt av rött, hermelinsfodrat sammet och bar på huvudet
en hatt av samma ämne, vilken omgavs av en öppen krona av,
som det heter i krönikan, »purt guld».
Vid tretiden på eftermiddagen, sedan både militären och det
troget väntande folket varit nära att förfrysa under det
timslång stillaståendet, blev äntligen kröningståget synligt i
slottsbacken. Främst redo härolder och därefter en skara hovmän,
bland vilka den polska nationaldräkten dominerade. Så kom
Erik Sparre, bärande äpplet, Hogenskild Bjelke med spiran,
Nils Gyllenstierna med kronan och Klas Fleming med svärdet.
Därpå följde konungen till fots, så hertigen, likaledes till fots,
därefter drottningen, den vackra, men högdragna Anna av
Österrike i guldkaross, därefter änkedrottning Gunilla
Bjelke, var och en med sina hovstater, så prinsessan Anna,
därefter Christophous Varsevicius, de polska ständernas
representant, åtföljd av en mängd polacker, därpå de svenska
ständerna, nästan mangrant, och till sist åter en skara hovmän
till häst, vilka avslutade det långa och i brokig färgprakt
prålande tåget.
Högtidligheten i domkyrkan inleddes med en lång och
vältalig kröningspredikan av ärkebiskop Abrahamus Angermanus,
vari han ansträngde sig att så litet som möjligt såra
ömtåliga punkter hos de talrika katolikerna bland hans åhörare, av
vilka dock många icke förstodo ett ord, enär predikan hölls
på svenska. Ja, till och med en av de tvenne, som skulle
krönas, nämligen drottning Anna, torde med visshet vara att
räkna till dessa oförstående, vilket sannolikt väsentligt bidrog
till att lugna hennes samvete över att nödgas höra en kättersk
biskop predika.
Då själva kröningsceremonien är ett historiskt moment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
