Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansande hästar. Fyra gånger redo de banan runt, hälsande
med fällda lansar den kungliga logen. Detta var den uppvisning,
som vanligen brukade inleda en tornering, och man kan lätt
tänka sig att å ena sidan varje enskild gjorde sitt bästa att
härvid framstå i den yppersta dager, och å den andra att de olika
nationerna, synnerligast här den svenska och den polska, gärna
ville överglänsa varandra. Också utgjorde denna uppvisning
det yppersta i sitt slag, som säkerligen Uppsala någonsin skådat,
och helt visst skulle den målare haft många färger på sin palett,
som med framgång skulle försökt att måla en så lysande tavla.
Att göra det med bläck, skulle vara fåfängt.
Det var icke utan att denna uppvisning, svenskarne till stor
förargelse, utföll till polackernas förmån. De hade de vackraste
hästarne, de dyrbaraste rustningarne och de mest konstnärligt
utarbetade vapnen och sköldarne. Och att de voro medvetna
därom, märktes allt för tydligt. Mången svensk adelsman bet
sina läppar av harm över deras skrytsamhet och svor i sitt inre
en dyr ed, att, då den stund kommit, när det ej längre gällde
yppighet och prakt utan mannabragder, så skulle de kväsa
»papegojornas» övermod.
Första numret var ringränning och i den deltog även Gösta
Svan. Då han red förbi den kungliga läktaren, hade prinsessan
Anna ropat till honom: »Låt mig se, min hovjunkare, att du
bringar mitt hov heder.» Och det försökte han också redligen
— och lyckades. Han blev nämligen den, som tog det näst
högsta antal ringar och sålunda fick andra priset. Men — hans
vän Stephan Zinsky tog det första, och det härmade Gösta,
därför att Zinsky var polack.
I ringrännihgen hade båda nationerna deltagit, men nu kom
ett nummer ensamt för polackerna, nämligen huggning av
turkhuvuden. I denna lek, som bestod i att under fullt karrier med
sina kroksablar klyva här och där å banan utsatta uppstoppade
turkhuvuden, utvecklade de en utomordentlig skicklighet, och
även nu tog Zinsky första priset. Denna gång fanns ingen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
