Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nå ja, den saken skulle väl bli klar, då den okände riddaren
enligt torneringsreglerna skulle avtaga hjälmen inför konungen.
Som segrare vore han skyldig till detta; hade han blivit besegrad,
skulle det däremot varit hans rätt att lämna banan lika okänd,
som han kommit.
På uppmaning av konungens egen härold red nu den svarte
riddaren bort till den kungliga logen, hälsande konungen med
sänkt lans.
— Okände riddare, sade konungen, du har stridit väl till ära
för ditt hjärtas dam och vunnit en vacker seger. Hennes namn
är din hemlighet, men mig är du skyldig att visa ditt ansikte.
Tag av hjälmen!
Det såg ett ögonblick ut, som hade den »okände riddaren» föga
lust att efterkomma detta konungens bud. Han tvekade. Men
så löste han hjälmen med ett raskt tag.
Ett rodnande, förtjusande vackert flickansikte, omgivet av
ett svall av guldgula lockar, var den syn, som därvid mötte de
häpna åskådarne.
Förvåningen inför denna förtrollande syn var så djup, att
varken konungen eller någon annan kom sig för att säga ett ord.
Men så utbröt ett bedövande jubelskri, en stormande åska av
bifallsrop. Svenskarne hurrade och skreko, som hade de livit
vansinniga av vild glädje. Men genom fröjderopen skar ett skri
av förbittring. Det kom från polska läppar. Den i dagens
tävlingar segrande polacken hade blivit övervunnen av en kvinna.
Vilken skymf för nationen!
Men det var just denna skymf, som gjorde svenskarne vilda
av glädje.
Flickan — ty så få vi nu kalla »den svarte riddaren» —
avvaktade icke slutet på detta tumult. Alltjämt med hjälmen i
handen, kastade hon om hästen och sprängde av, sättande i ett
lätt språng över stängslet vid porten, enär den senare var för
full av folk att passera, och jagade bort i riktning mot staden.
Ett ögonblick såg man hennes gula lockar fladdra över folkmas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
