Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rudstad. Och ni kan, ädle herre, tro mig på mitt ord, då jag
säger eder, att jag aldrig förr än på allra sista tiden haft skäl att
ångra mitt val av levnadsyrke. Jag var fri, herre, som fågeln i
skog, jag var glad, som en drillande lärka, mitt arbete var
endast en lek och jag levde gott utan att behöva träla och arbeta
såsom de flesta av mina medmänniskor. Och efter hand
utbildade jag mig även till filosof, den där förstod att taga
reflexionens sötma ur livets vardagligheter. En tiggare får se mycket,
erfara mycket, lära känna och observera mycket, som den av
sitt trälarbete för dagligt bröd kiavbundne låter obemärkt halka
förbi. Och ni kan tro, herre, att detta tiggarens liv såsom
gatans och landsvägens filosof innebär många njutningar, vilka
endast den kan rätt uppfatta, som erfarit dem. Ja, under
många år levde jag tiggarens sorgfria liv och jag var lycklig.
— Och ändå, anmärkte här Gösta, fann jag dig uppgiven av
hunger och maktlöshet på landsvägen, nära att dö av svält,
såsom du själv sade. Hur stämmer det med tiggarens sorgfria liv,
som du så högt prisar?
— Ack, herre, det kom sig av min- äregirighet, svarade
tiggaren. Jag befann mig i Stockholm, när påsken ingick, och då
ryktet spred sig, att vår nådige konung Sigismund och hans
höga gemål, drottning Anna, ämnade fira långfredagen genom
att tvätta tolv tiggares fötter och därefter bespisa och frikostigt
begåva dem, lyssnade jag till med intresse och nyfikenhet, ty
det kunde ju alltid vara roligt att veta hur det kändes att få
sina smutsiga fötter tvättade av kungliga händer. Och talet om
bespisningen och gåvorna gjorde också sitt till. Dock tvekade
jag ännu på grund av en viss naturlig instinkt, vari en god
protestants obenägenhet för katolska ceremonier spelade en iss
roll. Men då jag så hörde vidare omtalas, att de tolv tiggarne
skulle utgöra en motsvarighet till de tolv lärjungarna, samt att
man funnit de elva, men icke lyckats påträffa någon, som
passade till Judas Iskariot, så försvann min tvekan, ty, tänkte jag,
kan man göra sin konung en stor tjänst och därtill genom sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>