Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå fortsatte han:
— Jag var nära att förgås av hunger och elände, ty Stockholm,
som förut varit mig en så god spiskammare och ett så billigt
gästhus, vart mig nu en öken, full av -hunger och fiendskap.
Dock höll jag ut, ty jag trodde att folket skulle glömma sin
vrede. Ja, jag höll verkligen ut i det längsta, men såinsåg jag till
sist, att om jag icke skulle ömkligen omkomma, så måste jag
bege mig ut på landet, där man icke hört talas om min olycka.
Och ju längre från huvudstaden, ju bättre. Men det var för
sent. Mina krafter sveko mig, och då ni fann mig, ädle herre,
var jag nära döden. Tack vare er, skall jag dock snart
återvinna dem, och jag skall uppsöka trakter, där man ingenting
vet om min andel i konungens och drottningens långfredagsspel.
Men det säger jag för sann, att aldrig mera skall jag låna mig
åt papistiska narrspel.
— Kom till Stegeborg, sade Gösta vänligt, så är jag viss på,
att prinsessan Anna skall göra allt för att gottgöra dig de
lidanden, som hennes broder konungen förorsakat dig.
Det var nu tid för Gösta att fortsätta sin resa, och sedan han
anbefallt tiggaren till det bästa på gästgivaregården, steg han
till häst. Då han tog avsked av sin skyddsling, sade denne:
— Det kan synas förmätet, ädle herre, att en tiggare och en så.
usel stackare, som jag, skulle kunna hysa ens en tanke på
möjligheten att någonsin göra en så hög herre som er någon
återtjänst. Men likväl gör jag det. Det är underliga och oroliga
tider vi leva i, och ingen vet vad som kan hända. Jag läste på
gymnasium en gammal saga om, huru en liten föraktlig råtta
räddade ett lejon genom att så småningom söndergnaga det nät,
vari det blivit fångat. Herre, om ni någon gång blir fångad i
ett nät, som ni inte förmår slita, så vet jag, var de tänder äro,
som skola pröva på att gnaga det sönder. Och om ni någon
gång skulle behöva en man, som är färdig att villigt offra sitt
liv för er, så stöt på tiggaren Malkus.
Gösta log åt tiggarens iver, men dennes tacksamhet gladde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
