Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest en så kallad »vagant», d. v. s. en av dessa, ofta rätt mycket
till åren komna studenter, vilka i stort antal drogo omkring i
Tyskland, sökande sin utkomst än med svärdet än med pennan,
vilket som bar bäst till eller betalade sig bäst, trägna friare till
lyckans gudinna, i vilken form hon än uppenbarade sig, den ena
dagen levande i sus och dus, då där fanns mynt i pungen, den
andra i svält och umbäranden, då den var tom, men alltid
färdiga att kasta sig i snart sagt vilket äventyr som helst, bara det
gav utsikt till vinst.
Vår vagant — ty att det var en dylik, äro vi fullt övertygade
om — betalade fiskaren och begav sig därefter upp åt staden.
Var gång han passerade en krogskylt, stannade han ett ögonblick
och dök med handen ned i fickan, som ville han känna efter om
där fanns mojänger, men så besinnade han sig och fortsatte sin
väg. Slutligen kom han till slottsporten, men här spärrades
hans väg av en bardisan. En pergamentslapp, varpå ett tecken,
som vaktposten tycktes förstå, fanns skrivet, avvärjde dock
detta hinder, och snart befann han sig på den yttre borggården.
Här tycktes det dock vara slut med hans lokalkännedom, ty
han stannade, synbarligen tveksam vart han skulle vända sig.
Här vimlade det av polackar, höga herrar i dyrbara
sammetsdräkter och soldater i den egendomliga polska hej dukkostymen.
Han stannade och mönstrade de förbigående. Slutligen dök där
fram en munkkåpa bland mängden och vaganten skyndade att
språka an dess bärare.
— Jag söker hans eminens Mala Spina, sade han.
Munken betraktade honom mönstrande, men denna mönstring
tycktes ej ha utfallit till supplikantens förmån, ty han svarade:
— Jag tror icke, att hans eminens är i tillfälle att taga emot er.
Nu framtogs åter pergamentslappen och hade ånyo god
verkan, ty munken sade kort och gott:
— Följ mig!
Inom några minuter stod vaganten inför Mala Spina. Sedan
denne betraktat honom med en lång, forskande blick, sporde han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
