Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptagen efter det amiralskeppet »Mars Jutehataren» sprungit i
luften med alla, vänner som fiender, vilka befunno sig ombord,
men jag fördes till Lubeck och min herre till Köpenhamn.
Sedan jag efter halvtannat års fångenskap blivit frigiven, kom jag
tillbaka till Sverige och blev någon tid slottsfogde på Boo, min
herres egendom på Värmdön. Därefter kom jag i tjänst hos
min nuvarande herre, amiralens äldste son.
— Du har genomgått många svåra prövningar?
— Jo, lita på det, unge herre. Men så har jag ock haft en
stor glädjedag, och det var då min gamle herre återvände ur
fångenskapen och slöt mig i sina armar, som hade jag varit hans
jämlike och vän. Så var jag ock med på hans sista resa, då han
den 14 januari 1577 dog under ett besök i Stockholm.
— Säkert sörjde du din herre mycket djupt. Mig synes att
du ännu bär sorgen i dina ögon.
— Ja, herre, det gjorde jag, dock kanske mindre hans död än
hans fångenskap, ty han dog så lycklig, som en människa kan
vara i dödsminuten. Men om jag, såsom ni säger, unge herre,
bär sorgen i Ögonen, så är det kanske snarare en annan, mera
enskild, men därför ej mindre bitter sorg.
— Har du mistat någon kär vän?
— Ja, jag har förlorat min ende son, han som skulle bli min
ålders glädje och stolthet.
— Då förstår jag din sorg. Dog han unga år?
— Nej, herre, det var icke döden, som tog honom, utan
jesuiterna. Men för mig, är han förlorad.
Gösta såg, att tårar vid dessa ord glänste i gubbens ögon, och
han ville ej vidare röra vid det ömmande såret utan bjöd den
gamle godnatt.’
Oaktat tröttheten efter dagens ansträngande skogsvandring
med dess prövande äventyr, dröjde dock sömnen att infinna sig.
Länge låg Gösta vaken och tänkte på kvällens upplevelser.
Så hade han träffat »enstöringen på Mem», denne underlige
man, om vilken skvallret på Stegeborg haft så mycket att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
