Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men om han återkommer som den förlorade sonen, ångerfull
och tiggande om förlåtelse!–––-
— Hur skall jag veta om icke hans ånger vore ett falskt spel,
hans ödmjukhet idel förställning! Se, vore det endast den
katolska religionen, som stode oss emellan, så kunde allt bli gött
igen, ty jag har levat länge nog för att veta, att även bland
katolikerna finnas aktningsvärda och hederliga män. Religionen
uppdrager ingen gräns emellan goda och dåliga människor, men det
gör karaktären, och det är den jag hos min son misstror.
Alla dessa föreställningar äro dock överflödiga, ty, tro mig, unge
herre, min son skall aldrig återvända till sin gamle fader. Nej,
sannerligen, det skall–––––-
Gubben hann icke avsluta sin försäkran, ty i detta ögonblick
öppnades dörren och Anna Velamsdotter inträdde.
— Vad vill du, flicka — det måste vara något angeläget, efter
som du söker mig här i den främmande junkerns rum. Är det
kanske–––––-
Han avbröt sig hastigt, ty nu märkte han flickans förstörda
utseende. Tårar glimmade i hennes ögonhår, och hela hennes
yttre bar vittne om att hon var häftigt upprörd. Men hon kunde
icke få fram ett ord, fast man såg att hon ansträngde sig för att
tala. I stället höll hon händerna för ögonen och snyftade.
— Flicka, vad står på — är elden lös eller har en olycka träffat
riddar Erik? Säg fort vad det är, ropade gubben, i det han med
en spänstighet, som. man icke skulle väntat av hans år, reste sig
från fönsterpallen och gick sin dotter till mötes.
Nu hade hon lyckats att något behärska sin rörelse och viskade:
— Far, där är någon som söker dig —
—- Någon, det måste vara en underlig någon, som blott genom
att söka mig bringat min lugna och besinningsfulla flicka så ur
jämvikt. Säg fort vem det är och vad han vill.
— Nej, inte nu, inte här, snyftade flickan.
Men nu hade gubben blivit ivrig. Glömmande allt annat, grep
han flickan hårt om armen och skrek:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
