Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes hovjunkare av flera skäl för högt, för att denna hans
självständighet skulle förorsaka annat än ett lätt övergånget moln
av missnöje.
Det stod skrivet i stjärnorna att varje äventyr, som Gösta
fick uppleva under sin enformiga hovjunkaretid på Stegeborg,
skulle möta honom under en jakt. Vi ha förut skildrat den
jakthändelse, som förde honom till Mem och föranledde hans i
framtiden betydelsefulla bekantskap med riddar Erik Bagge.
I medlet av mars år 1595 upplevde han, likaledes under jakten,
ett annat äventyr, som vi nu gå att berätta.
Tidigt på morgonen hade han i segelbåt begivit sig ut till
skärgården vid Slätbakens mynning för att jaga sjöfågel, en jakt som
rätt mycket intresserade honom. Hela dagen tillbringade han
bland kobbar och skär, och jakten hade varit ganska lyckosam,
men mot aftonen-övergick vinden till östlig storm med snöbyar
och ganska svårt väder, så att han, i stället för att segla tillbaka
till Stegeborg mot aftonen, såsom han ämnat, beslöt att
tillbringa natten hos Matts fiskare på Hästön, i vars stuga han under
dylika jakter plägade ha sitt högkvarter. Vid 7-tiden på
aftonen finna vi honom jämte Fiskar-Matts själv värmande sig
framför stockelden i den senares torftiga bostad, under det vinden
ven omkring knutarne och, då den riktigt tog i med
hårdhandskarne, skakade den gamla kojan, så det knakade i timret och
röken från härden slog ned i stugan, i stället för att gå upp
genom den av trä och lera konstlöst sammanfogade skorstenen.
För varje häftigare vindstöt rev sig gubben Matts bak örat och
såg bekymrad ut, där han satt framför stockelden och
värmde sig.
— Är du rädd att stugan ska blåsa omkull, efter som du ser
så orolig ut, när vindstötarne taga i, sporde Gösta.
— Stugan, svarade gubben, nej, den har stått i fars och
farfars tid och står väl i min också, nej, inte stugan utan båten är
det, jag är rädd för, den ligger inte säker, så som östan nu
klämmer i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
