Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han brydde sin hjärna med att hitta på någon osanning, som
skulle förklara hans nattliga närvaro i köket. Men då hon
ganska häftigt reste sig i bädden, såg han av den stirrande blicken,
att hans fruktan var obefogad, ty hon befann sig tydligen just
i det egendomliga tillstånd, som utmärker sömngångare.
Lambert visste mycket väl, att han icke behövde gömma sig,
ty det är det egendomliga med sömngångare, att de aldrig se
människor, om dessa ock stå mitt för deras vidöppna ögon.
Däremot får man antaga att de se döda ting, ty annars skulle de ej
kunna vägleda sig med den säkerhet, som även under de
svåraste vandringar utmärker dem. Dessutom äro de ganska
känsliga för ljud, och kunna av plötsliga sådana lätt uppväckas.
Anna steg upp, tog på sig sina skor, öppnade ett skåp och
uttog därur en fotsid kappa, vilken hon svepte omkring sig —
samma kappa hon haft på sig den natten, hon skrämde Lambert.
Därpå grep hon en på väggen hängande nyckel och begav sig ut
på gården med denna egendomligt stela, men dock så säkra
gång, som utmärker sömngångare. Man har aldrig hört, att en
dylik fallit, så vida han ej plötsligt blivit väckt.
Hon ställde sina steg mot huvudbyggnaden och Lambert
följde efter, försiktigt undvikande varje buller, som skulle
kunnat väcka henne. Men hon gick inte till huvudingången, till vars
bastanta dörr hon icke hade någon nyckel, utan till en mindre
dylik, vilken vanligen användes av tjänstefolket, och till denna
dörr passade den nyckel, hon tagit i köket. Den ledde till en
lång gång på nedra botten, och då Lambert följt henne genom
denna, trädde de in i nedra våningens vestibul.
Innan vi gå vidare, måste vi nämna några ord om
huvudbyggnadens beskaffenhet. Den var uppförd i tvenne våningar,
den nedre av sten med mycket tjocka och grova murar, vars
små fönster snarare liknade skottgluggar än ljusöppningar.
Också framgick av hela byggnadssättet, att denna våning var
byggd med beräkning mera på försvar än på bekvämlighet. Den
övra våningen däremot var av trä, kanthugget liggtimmer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
