Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pehöll sig å Stegeborg, låtit genom sin hovmästare reklamera
henne, fast utan resultat, samt att riddar Johan Gyllenstjerna en
vacker dag infann sig på borgen och blev på det vänligaste
mottagen av prinsessan. Detta senare väckte dock föga
uppmärksamhet inom det lilla hovet, ty herr Johan hade mer än en gång
förut gästat prinsessan, och hans kärlekshandel med Sigrid
Brahe, vilken ju allmänt betraktades såsom Erik Bjelkes
trolovade, hade ännu ej hunnit bli känd på Stegeborg.
Så hände det sig en dag, som just var en onsdag, att
prinsessan till icke ringa förvåning för hovfolket lät tillsäga, att
slottskyrkan skulle klädas med granris, bonader och mattor, alldeles
som gällde det att fira en stor fest. Och på samma gång fick
köksmästaren befallning att ställa i ordning en festmåltid i
slottets riddarsal, som likaledes pryddes och pyntades på bästa vis.
Och prinsessan övervakade själv alla dessa tillrustningar med
ett intresse, som hon icke på mången god dag ådagalagt för
husliga angelägenheter, något som hon annars helst överlämnade
åt sina underlydande.
Man undrade och sporde varandra, vad detta månde betyda.
Vad kunde det vara för en fest, som skulle firas?
Vad som gjorde saken ännu mera mystisk var, att inga
anstalter gjordes för att emottaga främmande gäster, varav kunde
slutas, att inga dylika väntades. Det måste således vara fråga
om en fest för endast det lilla hovets egna medlemmar, men vad
kunde den gälla? Slutligen gick nyfikenheten så långt, att
slottets »oldfru», den gamla trotjänarinnan Sisela, som burit
prinsessan Anna på sina armar, då hon var ett litet barn, och allt
sedan tjänat henne såsom den mest förtrogna av hennes
tjänarirnior, beslöt att på allmän begäran taga bladet från munnen
och rent ut fråga prinsessan, vad alla dessa tillrustningar
betydde. Men hon fick ett så snävt svar, att varken hon eller
någon annan vågade göra om försöket.
En främmande gäst, synbarligen väntad av prinsessan Anna,
anlände dock till Stegeborg alldeles lagom att deltaga i middags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
