Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i Kalmar åter inskeppade sig för att sjövägen med största
delen av sin här begiva sig till Stegeborg. Flottan skingrades
av en häftig storm och med knapp nöd och endast åtföljd av
några få män nådde konungen omsider sitt föresätta mål och steg
i land vid Stegeborg. Vid denna tid låg hertig Carl med hela
sin här på Kolmorden, och det skulle varit honom en lätt sak,
att under de första dagarna efter konungens landstigning ha
tagit honom till fånga. Men han gjorde det icke, oaktat han
därtill ivrigt uppmanades av sina vänner. Ännu hade han icke
uppgivit hoppet, försäkrade han, på en fredlig uppgörelse med
Sigismund, och han ville ej vara den förste att bryta freden.
Det är anmärkningsvärt, att den annars så djärve och
hänsynslöse hertig Carl ännu, fast med svärdet draget, undvek att
slå till. Säkert låg orsaken härtill i hans djupa respekt för lagen.
På dess botten ville han stå, då han vädjade till vapnen, och så
länge icke konungen formligt avslagit hans förlikningsanbud,
höll han svärdet tillbaka. Förnekas kan i alla händelser icke,
att konung Sigismund under de första dagarne efter sin ankomst
till Stegeborg, d. v. s. innan hans skingrade armé hunnit samlas
dit, befann sig i hertig Carls våld. Man bör hålla detta faktum
i minne i anledning av händelser, som senare inträffade.
Efter denna orienterande inledning upptaga vi åter
berättelsens tråd.
Tidigt på morgonen den 8 september 1592 låg Stegeborgs slott
och dess omgivningar insvepta i en tät dimma, som även för
den skarpsyntaste begränsade synkretsen till några få famnar.
Men detta oaktat, och fastän slottsklockan på Stegeborg nyss
slagit 4 på morgonen, rådde dock en sällsam oro och rörelse på
borgen. Hästar gnäggade, vapen slamrade, kommandoord på
skilda språk ljödo och gång efter annan tågade större eller
mindre trupper, än till häst och än till fots, över vindbryggans
dånande plankor, fördjupande sig i den täta dimman, vari de efter
några steg försvunno.
Till och med konung Sigismund, som annars icke var någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
