- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
23

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Dåraktige gubbe! Hade spiken varit av stål, så kunde del
kommit i fråga att åtminstone tänka på ett försök. Men nu är
den av mjukt järn — hur vill du då, att den skall bita på murar
eller ekplankor. Nej, det måste vara på annat sätt den
förskaffar oss friheten.
— Huru då? Säg, säg, viskade gubben ivrigt, i det han med
sina långa, benrangelslika fingrar grep knivkastaren om armen.
— Giver du mig hälften av silverskatten, om jag skaffar dig
friheten?
— Ja, ja — om jag kan finna den.
— Svär det vid Guds moder och alla helgon.
— Ja, jag svär det vid Guds moder och alla helgon, sade
gubben med dov röst, i det han höjde tre fingrar mot valvet.
Mattheo satte sig på britsen, drog gubben ned vid sin sida
och viskade:
— Jag har alltid ögonen med mig och allra mest när jag föres
i fängelse. När vi gingo fram i den gång, vid vilken denna
fängelsehåla ligger, märkte jag, att vi helt nära denna dörr
passerade en träbro, ledande över en underjordisk rännil. En planka
på bron var avslagen, och jag såg valvet, i vilket rännilen går.
Det måste leda ut till ån och det var stort nog att krypa igenom
för sådana, som äro lika magra som vi. Gott, tänkte jag, där
finns alltid en utgång, blott man kommit ut i gången. Hör du,
doktor, genom den rännilen menar jag, att du och jag skola
krypa ut, nä? stunden är kommen.
— Varför har du ej omtalat detta förr än nu — jag skulle
då mindre ha förbannat den gräsliga fukten, som kommer
från denna rännil och låter det växa tumslångt skägg på
murarne –––
— Därför att min plan icke varit mogen förr än nu.
— Och nu är den mogen — men dåraktige vän, hur vill du att
vi skola kunna taga oss ut i gången?
— Det blir min sak — Mattheo har med St. Antonii bistånd
rett sig med värre saker än så.
\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free