Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstod han riddar Eriks tal om att han i dottern återsett sin
ungdoms älskade, ty en mera påfallande likhet mellan mor
dotter torde sällan kunna uppvisas. Icke som skulle fru Karins
år ha gått förbi utan att lämna spår efter sig, men man såg att
den mer än femtioåriga matronan måste ha sett ut alldeles så,
då hon var vid dotterns ålder, och ännu hade hon
mycket av sin ungdoms skönhet, framför allt de ovanligt vackra
ögonen och det uttryck av själskraft, parad med hjärtegodhet,
som även blivit dotterns arvedel.
Det var ett grannlaga ärende Gösta hade att framföra till
denna kvinna, men sedan han sett henne, försvann mycket av
den fruktan, som han förut hyst för detta ögonblick. Den
själsstyrka, som talade ur fru Karins ögon, skulle säkert icke förneka
sig inför även ett sådant budskap, som det han hade att
framföra. Därför beslöt han ock att gå till väga med all
grannlagen-het men även med så litet omsvep som möjligt.
Då han blivit ensam med fru Karin, skildrade hän den
tillfälliga bekantskap, han gjort med Erik Bagge, huru denna
bekantskap efter hand, trots den stora olikheten i ålder samt den
omständigheten, att de tillhörde olika politiska partier, under
fortsatt umgänge utvecklat sig till verklig vänskap.
— Har han för er berättat sin ungdomshistoria, sporde fru
Karin.
— Ja, det har ha-n. Och kanske valde han just mig till
frambärare av hans sista budskap till sin ungdomsbrud därför, att
jag redan kände hans historia.
— Jag vet genom min man och min son, vilka båda
deltogo i drabbningen vid Stegeborg, att Erik Bagge föll där.
Har han åt er överlämnat något budskap till mig?
— Ja, detta brev.
— Store Gud, — är det hans blod, som fläckar brevet,
utropade hon, i det hon tog det i sin hand.
— Ja, svarade Gösta, såsom han tillsagt mig, tog jag brevet
ur bröstfickan av hans livtröja, sedan hans ande flytt, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
