- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
69

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IX.
Den spökande munken.
Gösta Svan, åtföljd av sin ridknekt Bryngel hade lyckligt
anlänt till Söderköping Han hade uppehållit sig där i flera dagar
och därunder bedrivit ivriga efterforskningar i hopp att finna
gubben Velam och hans dotter, vilka, enligt de ord han hört i
konung Sigismunds förmak, ansågos hålla sig dolda antingen i
staden eller i dess närmaste omnejd. Men han började betvivla
riktigheten av detta antagande, ty hans efterforskningar hade
hittills icke lett till något resultat. Och likväl hade han anlitat
just den väg, som han ansåg säkrast skulle föra till målet. Sedan
sitt vistande på Mem, då han dagligen förtroligt samspråkade
med gubben, visste han nämligen att i Söderköping bodde en
äldre borgare, som sedan många år tillbaka varit Velams
synnerligt gode vän. Honom uppsökte han i tanke att han skulle
kunna giva honom någon upplysning om Velams nuvarande
vistelseort. Men förgäves. Den hederlige borgaren var därom lika
okunnig, som Gösta själv.
Så företog han en utflykt till Mem i förhoppning att någon av
de gamla tjänarne där, av vilka han personligen kände de flesta,
skulle vilja ge honom en upplysning, som de undanhållit
personer, vilka av den voro kända såsom riddar Eriks fiender. Men
även denna förhoppning gick i kvav. De visste ingenting — jo,
Måns stalldräng berättade för Gösta, liksom han förut gjort vid
det av oss bevittnade förhöret, att han i en man, som sent en
afton ensam rodde i en eka på Storån, igenkänt gubben Velam.
Men det var också allt.
Under sådana förhållanden må man icke förundra sig över,
att Gösta började misströsta. Han hade icke av naturen några
särskilda anlag för spejareyrket, och icke heller hade han någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free