Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något senare tog Velam Gösta avsides och viskade:
— Följ mig utom stugan, så skall jag, innan mörkret faller på,
visa er, var skatten förvaras.
Gösta följde gubben. Vi ha förut omtalat, att den smala
bergsplatå, på vilken stugan var belägen, på den ena sidan be
gränsades av en lodrät, ganska hög bergvägg. Några famnar
från den plats, där kojan stödde sig emot denna granitvägg, var
den senare liksom söndersprängd i väldiga, lodrätt bredvid
varandra stående stenblock av väldig storlek. Det var hit Velam
förde Gösta.
— Ingen människa, sade han, kan ana, att vi nu stå framför
mynningen av en ganska rymlig grotta i berget.
— Nej, medgav Gösta, jag ser ingen öppning, icke ens så stor
att jag däri skulle kunna sticka in min arm.
— Men likväl är det så, återtog Velam, i det han ur fickan
upptog en liten lykta och tände den, och jag skall strax visa er det.
Gubben omfattade ett av dessa på ända stående block och se
— för en tryckning, som icke kunde ha varit särdeles kraftig,
rörde sig blocket kring sin egen axel och vände snart utåt en
vida smalare yta, än det förut visat. Och följden härav blev
den, att bredvid blocket uppstod en öppning i berget, visserligen
ganska trång, men dock icke smalare än att en någorlunda smärt
människa kunde passera.
— Jag har givit denna grotta namnet »Apostlarnes grotta»,
sade Velam, i det han gick före in i berget.
Gösta följde honom tätt i hälarne. Snart stodo de i en grotta,
vars något oregelbundna väggar såväl som.taket utgjordes av
fast granit. Den var så stor, att den bekvämt skulle kunnat
rymma vid pass trettio personer och i hela sin utsträckning så
hög, att även den längste karl kunde stå rak därinne,
undantagande närmast ingången, där man måste något böja sig.
Gösta gav honom dock icke mycket tid att betrakta denna
ovanliga naturformation. Där fanns i grottan något annat, som
i an högre grad tog hans uppmärksamhet fången och det var —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
