Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu anlände Anna Velamsdotter och meddelade, att en stor
och bra båt låg till reds att emottaga sin last. Med gubben
Velam i spetsen tågade man bort till den hemlighetsfulla
klippan. Nu voro de alla försedda med lampor och ljus, ty det
gällde ju att ur grottans mörker utbära de tolv apostlarne.
Sedan stenen öppnats, inträdde Velam först — de övriga
stannade ett ögonblick för att närmare betrakta den märkvärdiga
dörren.
Då ljöd plötsligt ett gällt skrik ur grottans inre. Då de
störtade in, funno de gubben Velam avsvimmad på golvet där inne,
men — apostlarne voro borta. Icke en enda fanns kvar.
Grottan var tom.
XI.
Striden om skatten.
Grottan var tom och apostlarne borta. Innan vi gå vidare i
skildringen av de händelser, som blevo följden av denna
nedslående överraskning, måste vi gå något tillbaka i tiden för att
erfara, huru ett sådant försvinnande kunnat ske.
Föregående afton hade Gösta och gubben Velam efter besöket
i grottan stannat en liten stund framför dess just tillslutna
öppning. Vi hava i föregående kapitel anfört det samtal, som då
fördes emellan dem och vilket rörde sig dels om grottans
hemlighet, dels ock om sättet för bortförandet av apostlarne. Hade
de då varit mera skarpsynta, än de voro, och mindre upptagna
av det viktiga ämne, som av dem avhandlades, skulle de ha sett
att i det kratt av småbuskar och höstväxter, som betäckte
bergväggens ovankant just över grottans mynning, framstack ett i
den tilltagande skymningen ganska svårbestämt föremål, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
