Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåten tog land. Då den svarte hoppade i land, genomborrade
jag hans vänstra öga med mitt spjut. Men han tålde spjutet
sämre än jag tålt spiken, ty han dog med det samma. Och nu
vilar jag mig, ty jag har vunnit min hämnd, och jag är trött och
olustig, sedan drivkraften slocknat. Ty det var hoppet om
hämnd, som höll mig uppe i långa nätters vakor och en
speja-res hundliv i skog och mark.
— Och vart tog den andre vägen, sporde Gösta.
— Han sprang till skogs, när kamraten föll, och jag brydde
mig ej om att förfölja honom, ty den svarte har betalt för båda.
— Men var blev där av båten?
— Den ligger kvar i vassen, svarade jätten, pekande med sitt
spjut mot sjöstranden
Vid dessa ord sprungo tiggaren och Velam ned till sjön; och
snart hördes den förre rapa:
— De äro kvar alla tolv — de äro alla i behåll!
— Vet du vad flyktingarne hade i båten, frågade Gösta Simon
Röde.
— Nej, svarade han, det vet jag icke och bryr mig ej heller
om, att få veta det, ty jag har funnit vad jag sökt.
— Båten är lastad med tjuvgods, fortsatte Gösta, vilket vi
farit ut för att söka, och vi äro dig tack skyldiga, att du
förhjälpt oss till vår rätt. Jag vill därför giva dig en rik belöning.
— Jag har redan fått min belöning, svarade Simon Röde
och försjönk åter i slö likgiltighet. Den överspänning, vari
han på sista tiden levat, hade, sedan målet var vunnet,
efterföljts av en dåsig slöhet.
Ja, det var verkligen så, som tiggaren sagt. De hade funnit
jesuiternas båt och under säven lågö de tolv apostlarne. Det
enda som återstod, var att ro båten till Stegeborg, och dit var
icke lång väg från den plats, där de nu befunno sig.
Innan Gösta lämnade platsen, ville han kasta ännu en blick på
liket. Fångvaktarens ord hade väckt ett minne, som länge
slumrat. Ja, i sanning! Han igenkände knivkastarenfrån Upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
