Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sätta eld på detta ris, då snart hela klipprevan måste
förvandlas till en smältugn, där igen männniska förmådde uthärda.
Även Gösta hade insett denna fara, men han hade ju icke
haft någon annan tillflykt att välja på, och för övrigt hoppades
han, att elden skulle begränsas till remnans nedre del, där de
brännbara ämnena företrädesvis voro hopade.
Snart tillkännagav emellertid ett förfärligt knastrande samt
rök och lågor, vilka uppstego från remnans nedra ända och
spridde sig med förfärande fart, att sjörövarnes plan var utförd.
Det blev nu för Gösta och hans män ingen annan råd än att
skyndsamt förflytta både sig själva och de omstridda bilderna
till bergsskrevans övre del, vilket de ock fingo o antastade utföra,
ty för sjörövarne var det omöjligt att förfölja dem genom det
eldhav, som nu flammade där nere. Fristen blev dock icke lång,
ty olyckligtvis kom vinden öster ifrån och drev röken längs
remnan, vilken verkade nästan som en skorsten. Det blev snart
outhärdligt även i den övre delen, och där fanns ingen annan
utväg än att taga sin tillflykt till själva toppen av klippan.
Ku var ställningen förtvivlad, ty om än sidorna voro ganska
branta, så att det skulle bli ett för sjörövarne vanskligt
företag att storma dem, så var det dock tydligt, att även
där uppe skulle det snart bli svårt att uppehålla sig för hetta
och rök.
Ilade nu sjörövarne vågat begagna sina hakebössor, så skulle
klippans försvarare varit förlorade, ty de voro utan skydd
utsatta för skott från alla sidor. Men skjutgevären tordes dock
icke Rosegger tillgripa. Han ansåg sig säker på sitt byte ändå.
Utan att vidare pröva på något anfall, fördelade han sitt folk
runt omkring klippan och bidade sin tid, då elden skulle driva
hans offer ned.
Med huvudena insvepta i sina kläder lågo de där uppe utan
möjlighet att vidare undkomma.
— Herre, sade gamle Velam, jag kvävs snart, ty luften, som
jag inandas, bränner som eld. Dock skulle jag icke klaga, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
