- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
125

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du har fört avvog sköld mot ditt fädernesland^ och det kan
endast sonas med döden. Har du något att däremot invända?
Fången teg. I stället reste sig fältöversten Anders
Lennartsson och sade:
— Gösta Svan är lika litet som hans fader färrädare mot sitt
fädernesland. Redan efter Stångebro slag var det hans avsikt
att övergiva konungens sak och slå sig i ro på sin fädernegård.
Jag yrkar, att fången skall frikännas.
— Varför begav han sig då hit till Kalmar? sporde hertigen
spetsigt.
— Därför, svarade Anders Lennartsson, att han kanske av
överdriven hederskänsla kände sig bunden av ett obetänksamt
löfte till konung Sigismund.
Och nu berättade han en stor del av vad vi redan veta, Göstas
vänskap med riddar Erik Bagge, det uppdrag han av honom
emottagit på slagfältet vid Stegeborg, huru han, för att utföra
detta, nödgats utbedja sig orlov av konungen, som därvid
förmått honom att avlägga det löfte, som han ordagrant
reciterade, huru han under stora faror uppsökt skatten och fört den
till Lunden, samt huru han, under sitt vistande där, blivit
trolovad med riddar Hans Lennartssons yngsta dotter Ingeborg,
en förbindelse vilken kunde betraktas såsom en ytterligare
borgen för hans trohet emot fäderneslandet.
Hertigens sinne tycktes vekna under detta tal, och då Anders
Lennartsson slutat, såg det ett ögonblick ut som om han blivit
välvilligt stämd emot fången. Men så hårdnade åter de bistra
dragen och med skarp stämma sade han:
— Har han satt sitt löfte till konungen högre än
fäderneslandets välfärd, så må han stå sitt kast. Lagen fordrar hans liv.
Med dessa ord gav han åt fångvaktaren samma vink, som fört
de tre föregående svenskarne till stupstocken.
. Då skedde något, som kom hela den bistra krigsrätten att
häpna. Carl Carlsson Gyllenhjelm, som hade sin plats ytterst, reste
sig och hejdade fångvaktaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free