Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makligt rörde sig framåt i riktning mot kojan, där han stod.
Han lade handen över ögonen för att se bättre. Och efter hand,
som det formlösa föremålet närmade sig, gick det upp för honom,
att det var ett halmlass, på vilket tvenne personer åkte.
Ett drag av besviken väntan gled över hans ansikte, men så
ljusnade han igen och mumlade:
— Det skulle kunna vara han.
Livad av denna tanke började han gå halmlasset till mötes.
Men nu hade detta upptäckts även av de i skogen vid sidan
av vägen lägrade soldaterna. En hel flock dylika rusade fram
och omringade halmlasset under ljudeliga rop: »Hurra, hurra,
här ha vi lägerhalm. Håll stilla, far, och låt oss få var sitt fång,
så långt det räcker.»
Mannen, som jämte kusken åkte på lasset, tycktes dock föga
sinnad att tillmötesgå soldaternas önskningar. Med en stämma
så ljudelig, att Gösta hörde vart ord, skrek han:
— Tillbaka! Ingen får röra ett. halmstrå, ty kungen själv
skall ha halmen.
— Det är han, utropade Gösta och påskyndade sina steg.
Men soldaterna brydde sig ej om mannens avvisande ord.
— Ha, ha, ha, skrattade de. Kungen, liksom han inte hade
annat att sova på än halm. Men för oss, som ligga i snödrivorna,
kunde det smaka skönt, att en gång få sova på halm.
Och från ord övergingo de till handling och började draga och
slita i halmen.
Men mannen på lasset var ingalunda hågad att ge tappt. Han
grep ett spjut, som han haft dolt i halmen, och började slå och
sticka omkring lasset, så att flera av de mest närgångna
soldaterna fingo blodiga fingrar. Detta framkallade emellertid
deras vrede och under ursinniga rop började de formligen storma
halmlasset, under det ett par höllo i hästarne, så det var
omöjligt att komma undan. .
Förmodligen hade det gått mannen illa, om icke i detsamma
Gösta hunnit fram. Med några kraftiga ord, som hörsammades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
