- Project Runeberg -  De tolv apostlarne eller Jakob Bagges skatt. /
144

(1913) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Huru, du misströstar, Gösta Arvidsson! Modfälldheten
inom vår här är dock en vida fruktansvärdare fiende än jutarne.
När våra tappraste och bäste säga så, vad skall man då vänta
av de andra–––-
— Ja, ers majestät, jag misströstar, men icke av fruktan för
fienden utan för den allt förlamande bvist, som, därest den icke
kan i någon kraftigare mån avhjälpas, kommer att medföra
härens upplösning. Vi lida brist på snart sagt alla förnödenheter,
och snart blir soldaten tvungen att lefva som marodör i sitt eget
land.
Konungen, vars uppsyn mörknat, teg. Han ställde sig vid
fönstret och började trumma en marsch på rutan. Slutligen
vände han sig med en djupt allvarlig blick emot Gösta och sade
med beslöjad ton:
— Ja, där träffade du, Gösta Svan, mitt värsta bekymmer
mitt i hjärteroten. Men vad är att göra? Jag har skrivit brev
på brev om penninghjälp till Stockholm, men ingenting fått.
Vad som nu finns i krigskassan är endast och allenast vad mitt
och hertig Johans bordsilver givit, sedan det gått genom
smältugnen.
— Jag vet det, ers majestät.
— Jaså, men vet du ock något råd ur denna fördömda
penningknipa?
— Kanske, ers majestät!
— Låt höra, utropade konungen ivrigt.
— Jo, svarade Gösta Svan, jag tror att mycket skulle vinnas,
om åtskilliga andra, de där gömma på gammalt silver av mindre
praktisk nytta, än det ni, herre, och hertig Johan låtit nedsmälta,
ville följa ert ädla exempel.
— Om de ville, ja! Men jag är ingen rysk tsar, som äger att
befalla över mina undersåtars enskilda förmögenhet.
— Fosterlandskärleken borde dock mana kraftigare än en
befallning. Vädja till Sveriges adel. Där finns dock inom den
mången icke ringa enskild förmögenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfapo/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free