- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
8

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janne Mattssons val

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om stiltje, var utanför St. Kilda, redaktörn vet. Det
är en liten ö utanför Hebriderna, hög som Färöarna
och alldeles vit av guano, för fågel finns där, så man
inte kan ta solhöjden på flera dar ibland — så tjock
är luften av fågel. Och guanon rullar ner i havet
från bergen som laviner, dagligen och stundligen. Vi
kom från Marysport och skulle till Arkangelsk med
Jupiter, och låg väl tio dar för stiltje en bra bit
utanför St. Kilda.

Det var just parningstid för valarna, för det var mitt
i högsommaren. Och det var två stora åbäken till
valar, som höllo på som bäst däruppe, två jäkla
otäcka volymer. Ibland reste de sig upp emot
varandra som två skutor och stjälpte omkull, så det blev
en alldeles oförnuftig sjögång omkring dom, så vi
måste surra allt löst ombord. De höll till väl en hel
vecka alldeles omkring skutan, så vi kunde studera
dom på nära håll. Det var en jäkla slags excis, må
redaktörn tro.

De måtte ha trott att gamla Jupiter också var
en val, för honan försökte göra hannen svartsjuk
på vanligt fruntimmersvis. För kvinns ä sej lika,
antingen de bor i havet eller på land. Honan gick och
la sig under kölen ibland och skubbade sig mot en,
så hela skutan riste och det lät som om vi hade
skrapat mot stenbotten. Och då satte hannen full fart
mot oss och slog med stjärten och gjorde kast och
reste sig opp ur sjön, så nära på hela djuret var över
vattnet. Det var så det gick kalla kårar över
ryggarna på oss, och dom som kunde några böner blev
nästan relischösa av’et.

Men en vänjer sig vid allting, och efter ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free