Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffeved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till och med hyrde vakt, fast det kostade både
pengar och kaskar. Men djävulen som tillstädjer det
onda var lika vaksam som väktarna och de nätterna
stals inte så mycket som en spingsticka ur den
prydliga vedlängan — om det nu var väktarna själva som
voro de brottsliga eller någon som var i maskopi
med dem. Ett var dock säkert: när ingen vakat voro
regelbundet några fång ved försvunna.
Då fattade Vendelin ett manligt beslut: han tog
saken i egna rödhåriga och kunniga händer.
Höstmörkret låg som en svart baggfäll över ängden,
vedstaplarna blevo lägre och lägre och något måste göras.
Vendelin reste till Östhammar och köpte krut i sådan
myckenhet som om det gällt att spränga bort själva
Högklabben, men ingen tänkte på det, ty man var
mitt uppe i höstjakten.
Och om kvällarna borrade Vendelin ett hundratals
stöddiga vedträn med en ordentlig timmermansnaver,
fyllde i några mått i varje hål och pluggade igen
den så väl, att inte fan själv skulle ha upptäckt
spåren. Men det var ett hårt arbete, ty ek är ingen
skräpved. Den är fast som ben och seg som gamla
käringar.
Och en lördagskväll placerade han de borrade
vedträden efter klok överläggning och med listig
beräkning litet varstans på staplarna. Och sedan gick han
till vila såsom en den där gjort ett gott dagsarbete.
Mörkret vilade över Harön. Endast från Kari Lottas
stuga hördes det vanliga stojet. Ty där levde man
i synd och elände och det var ingenting att göra
åt, ty ungdomen skall ha sitt. Det är sant som gamla
testamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
