Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En påsknatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spada väntade honom. I varje fall hade Pelle ordnat
festen och gjort upp både menyn och vinerna. De
kvarlevande av deltagarna komma nog ihåg tillfället.
Bland de nu döda voro alltså Pelle själv, Gustaf af
Geijerstam, Vult von Steijern, Oskar Bæckström,
skådespelarna August Lindberg och Hansson, han som
drunknade.
Där gick hett till under sköldarna som alltid under
Pelles presidentskap. Hans favoritvin Musigny
flödade. För att inte tala om Pommeryn och det gamla
oljiga portvinet.
Tänk den som kunde komma över ett glas sådant
nu och till det priset! Vi förstodo icke dåförtiden,
i vilket Schlaraffenland vi levde som härskare. Vi
bara njöto.
På smörgåsbordet stod den stora silverbehållaren,
en jättepjäs, med små sköldar, på vilka stod
ingraverat: Renat, kummin, pomerans, Falu, aquavit. Det
var bara att skruva på vederbörande kran och det
äskade strömmade iskylt ned i det slipade och
immande glaset. Inte söp man mera då än nu!
Tvärtom, ty man hade sin frihet. Nu super man som på
randen av en vulkan. Då var man glad och god.
Vad är man nu?
Jag vill knappt påminna om smörgåsbordet, ty mina
ögon tåras vid minnet av dess hundra assietter. Den
borgerligt gemytliga trängseln omkring detta
underbara Aladdinsbord var ingen trängsel som vid
stormningen av ett fort. Man åt och pratade med munnen
full och skålade och skrattade och kände sig solidarisk.
Men jag förirrar mig i minnenas lockande värld
och kommer som vanligt från ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
