Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En påsknatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosinante, sedan vi ordentligt bundit svångremmen om
hans framben. Ty som gentlemän och hästkarlar kunde
vi ju icke lämna djuret åt sitt öde så oförsvarligt
slarvigt som kusken gjort.
Och så gingo vi var och en till sitt.
14 dagar efter ovan beskrivna händelser satt jag
på min redaktion vid Mästersamuelsgatan och sökte
vid skrivbordet räta till Svenska Folkets psyke, då
det anmäldes att två karlar ville tala med mig. Jag
beviljade dem inträde. Det var en droskkusk och en
halvherre med ytterst obehagligt utseende, pussig,
rödnäst och orakad. De stannade innanför dörren. Den
rödnäste tittade sig omkring på mahognyn och de
engelska skinnstolarna samt tycktes värdera den
verkligen solida elegansen i rummet. Så log han ett dumt
och illasimlat hånlöje och sade:
— Dä var te å vara ute på en liten lustresa
häromdan, hä?
— Vad menar ni med det? Stå inte och prata,
utan sjung ut genast! Jag har inte tid med prat.
Ser ni inte att jag arbetar?
Jag kom vid Gud inte ihåg händelsen med hästen.
— Jaså, talar herrn i den tonen, så kan ja tala
om att faen ska ta herrn som stjäl hästar på nätterna.
Gå å ta en droska som ä beställd å köra i väg
långt faen i våld! Sånt kan gå i Amerika, men ta
mej faen dä går i Sverige, dä ska ja bli karl för!
Nu kom jag ihåg det lilla äventyret.
— Jaså, ni menar den där bagatellen? Nå, jag
kan förstå att ni vill ha någon ersättning. Och det
skall ni naturligtvis få. Men samtidigt måste jag säga,
att man lämnar inte en häst utan tillsyn på det där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
