Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spetsen åt den värld av fiender som skulle vara nog
fräck och oförsiktig att nafsa efter Sveas mantel.
Det var midsommarafton och jag blev
kommenderad på vakt.
Detta var att röra vid min innersta psyke, den
mest lättblödda och kittliga delen av det andliga hos
mig. Ty midsommardagen skulle en av mina
dåvarande fästmör komma på besök. Jag hade ämnat verka
minst Karl XII för henne — enkelt men värdigt klädd
och försedd med pengar nog att bjuda henne och
hennes förkläde på kaffe i mathämteriet. Och jag
skulle ha fört henne i dansens virvlar — gammal
vals baklänges — på dansbanan och bräckt de
löjtnanter och officersvolontärer som skulle ha vågat höja
sina ögon till den oförlikneliga.
Men nu var allt förkylt. Jag förbannade kriget,
det råa slaktandet och alla som hade med det att
göra. Jag — jag, som fått pris för skaldskap redan
som pojke i Fosterländska förbundet i Norrköping och
sedermera med ännu större lycka debuterat som
lycklig novellist i Eksjö-Tidningen — jag, klassikern, som
kunde skandera åtminstone fjärdedelen av Horatius
utantill, jag, upprepar jag, skulle ställas solidarisk
med den råa soldatesken, stängas in i ett nomadtält
och tvingas rusa ut med den övriga okulturen, när
en vaktpost skrek:
— A—i—jevääääär!!!
Detta var mot naturen.
Jag tror nästan att den unge studentens tårar
ramlade ned på soldatens rock.
Emellertid satt jag där, en Icarus utan vax att
fästa vingarna med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
