Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigarliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vem är det här till exempel?
— Generalen, kapten!
— Och det här?
— Översten, kapten!
— Nå, jag behöver inte fråga mera! Det hela är
oförsynt. Men ett sådant fall har inte förekommit förut.
Under tiden drogo sig generalen och översten något
avsides. Generalen slog nervöst med sin
elfenbensprydda ebenholtskäpp på sina byxor och rynkade
ögonbrynen. Jag önskade en slocknad vulkan att sjunka
ner i.
— Nå, vad ska vi ge honom för straff? frågade
kaptenen. Fallet är ju ovanligt, men naturligtvis
sorterar nummer 132 även som skandalritare under
krigslagarna. Vad föreslår majoren?
Han var far mins gode vän och jag stirrade blek
in i hans eljest så gemytliga ansikte. Och jag
stirrade in i de andras feta annars välvilliga fysionomier
och tyckte att deras förr så trevliga embonpointer
nu sågo hemska och skickelsedigra ut. Ty på den
tiden voro alla kaptener och de äldsta löjtnanterna
så feta att de flesta skulle ha dött genast i början
av ett fälttåg.
— Tja! Majoren såg ut som Ödet självt och jag
började fantisera om arkebusering. Jag såg mig
uppställd mot en mur med en halvtropp framför mig.
Jag såg officeren komma fram med en duk för att
binda för mina ögon. Men jag skulle ropa: — Nej,
en soldat dör inte på det viset! Sikta rakt på hjärtat.
Jag dör för mitt land och för henne — — — och
så skulle det vara slut!
— Tja! återtog majoren och hans ansikte verkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
