Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjömansliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÖMANSLIV.
— Rädd!? sade min vän sjökaptenen. Nej rädd
har jag aldrig varit, men snopen, och det är mycket
värre. Fast vänta ett tag! Jo, jag har verkligen varit
rädd en gång i mitt liv, men då var jag bara 19 år,
en liten roslagspojke, som hakade sig fast vid
livhanken med båda kardorna och tänderna med, som
man gör, när man är barn. Det var för resten första
gången jag rymde, och sådant är ett allvarligt företag,
när man inte har vanan inne.
Vi låg i Mexikanska golfen med kurs på Pensacola.
Jag seglade med en engelsman, en fullriggare, en bra
skuta, men kaptenen och alla officerarna för resten
var ena jävlar mot folket. Kaptenen var den hårdaste
man jag träffat på i mitt liv. Vi fick svälta till arbetet
och ovettet. Svårt väder hade vi haft på Atlanten också,
så vi voro uttröttade när vi äntligen fick bättre inne
i golfen. Inte långtifrån Pensacola fick vi tjocka och
det var då som jag och två till, en norrman och en
irländare, kom överens att rymma. Befälet låg och
söp om dagarna och sov som stockar om nätterna,
så vi kunde göra förberedelser. Vi stal konserver och
stuvade in dem i en av båtarna, ett par vattenkaggar
hade vi gjort i ordning, en kompass fick vi tag i,
mast, segel och åror låg i båten förut och det gällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:36 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0073.html
