Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från en resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tänka på Bellmans Ulla Winblad, som bär tillbragte
åtskilliga år av sitt liv som hustru åt extra
sjötullsbesökaren Norström. Vad var naturligare än att jag
gick till hennes forna hem Norra Kyrkogatan 4—6.
I portgången stod en kvinna och jag bad henne visa
mig var Ulla Winblad bott. Jo — det var just i
hennes bostad. Huset och gården voro precis som
på hennes tid. Jag kom in i en hygglig arbetarfamilj
som bebodde de två rummen och köket som en gång
omslutit Maria Christina Norströms tämligen
tvivelaktiga idyll tillsammans med tullvaktmästaren. »Och
i det här rummet dog Ulla Winblad», sade hustrun.
Nå, jag visste ju att hon inte dött där, men jag ville
inte störa traditionen om den också var oriktig. Huset,
rummen, gården gåvo i alla händelser äkta
1700-tals-illusion och jag var nöjd. Jag stod en lång stund på
gården och frambesvor andar. Jag tänkte mig Ulla
något passerad men med spår av sin forna skönhet
stå i dörren och vänta på sin svartsjuke fyllbult och
slagskämpe till karl och jag befolkade gården med
skvallrande käringar och gubbar i knäbyxor och
piskperuker.
Jag hade ännu en god stund på mig innan jag
skulle bort på supé hos en gammal barndomsvän och
skolkamrat. Jag vandrade alltså till Standard och satte
mig i kafét vid ett glas vermouth. Vid bordet
bredvid politiserade två krigströtta och skeptiska herrar.
De talade om Finland.
— Det skulle inte fan vilja bli kung där, sade en.
— Varför inte? sade den andre.
— Livförsäkringsbolagen försäkrar inga kungar
nuförtiden!
Jaja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
