Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett kåseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå — jag vill inte ge mig in på detaljer om mitt
tillstånd morgonen efter detta kooperativa förtärande
av kvartingen. Jag hittade för det första inte min
kragknapp. Jag blev förbannad och täljde en ny av en
av vedkommissionens träbitar. Det tog tid och jag
blev ännu mera förbannad då jag konstaterade min
oförmåga som skulptör. Knappen blev opraktisk och
således oskön. Det störde mig.
Nåväl! Jag ämnade mig ut i världsvimlet skönt
skrudad i min nyvända kostym. Jag halkade i trappan
på en plommonkärna och satte en rova så det sjöng
i hela Valhallavägen. Jag blev inte vid bättre humör
av det.
Jag ordnade mina vända kläder och gick vidare.
Jag ämnade besöka en stackars mecenat, en
gulaschgreve som i ett anfall av vansinne beställt en tavla
av mig.
Han bor — ja, adressen är min ljuva hemlighet.
Alltnog! Jag steg in i hissen som borde föra mig
till hans våning. Hissen stannade mellan tredje och
fjärde våningarna. Det var fel på elektriciteten. Jag
tryckte på knappar, jag läste förordningar på väggarna
i mitt fängelse. Jag skrek.
Men huset var obebott. Hyresgästerna — utom
min gulaschgreve — voro på landet på sina
sommarnöjen.
Jag ropade och bultade i väggarna.
Plötsligt kom en sotare. Jag skrek på honom. Han
stannade och sade: — Behöver herrn sotning?
Jag gav honom en vilt vänlig blick och kved:
— Hjälp mig ut härifrån! Ser ni inte att jag är
instängd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
