- Project Runeberg -  Min 12:te bok /
123

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Landstormsbefälet försummade inte en enda
möjlig åtgärd att förvandla kusten till en ointaglig
fästning. En dag kom befälhavaren, jag tror han var
maskinist eller dylikt, och sade till att han behövde
gräva en skyttegrav i min badvik. Jag sade att
badviken låg olämpligt till i skymundan och alldeles
vansinnigt tokstolligt ostrategiskt — men han förklarade
med gravlikt allvar, att just där skulle den ligga, ty
på bergen kunde man inte gräva skyttegravar. Det var
det enda lämpliga ställe på flera mils strand, för det
var en av de få vikar där det fanns sand. Jag sade
att bergen voro de bästa att försvara sig ifrån —
han kunde ju fråga en militär om saken och han skulle
få höra att jag hade rätt. Han log överlägset och sade
att nu blir skyttegraven just där — han hade bara
velat säga till om saken. Och jag förklarade att om
fosterlandet krävde detta offer av mig så var jag
beredd till det och mera till.

Den grävdes och är ännu en sevärdhet i trakten.

Om kvällarna dansades det i kasernen —
visserligen på en vulkan, ty när som helst kunde fienden
vara över oss — men man bedövade sig med
innehållet i lådorna som tätt duggade från Norrtälje och
Stockholm, och med kärleken som rasade i de tappra
brösten oberoende av fruarna som sutto i respektive
hem och bådo för sina hjältar.

Ja, det var ett liv! Grisslehamn var ett belägrat
samhälle. Till slut måste jag utlova stryk åt varje
landstormsman som satte sin fot på mitt vitesförbjudna
område. Det hjälpte när jag piskat upp en efter alla
konstens regler. Det var en svartskäggig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free