Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÄLEN.
Vi skulle söka oss ut till Österskäret med en
bogserbåt och ansluta oss till jaktsällskapet. Vi hade blivit
litet försenade genom privatarbete. Men när vi kommo
ombord, sade skepparn att han inte hittade dit. Nå,
då så! Men kapten är väl sjöman, för höge faen? Joo.
Hittar alltså i farleder! Alltså gå vi ångbåtsleden till
Norrhammarns fyr och där ta vi lots! Begrips?
Vi kommo i mörkningen till Norrhammarns
fyrstation. Där såg inte vidare bra ut, för tjockan stod
som en vägg och hotade och sade stopp. Det blev
diskussion och det beslöts, att Västerman, slaktarn,
skulle tillkallas, ty han hittade bättre än lotsarna och
i alla väder. Västerman kom, ung och glad,
väderbiten och trevlig. Jo då, nog kunde han ta oss ut
till Österskär! Det var bara att gå, det!
— Men kan Västerman ansvara för bogsen? Det blir
en dyr historia om man hakar sig opp på något
grund i natt. Och livbåt finns inte. Blir det sjö, går
vi till botten om vi rör den. Västerman skrattade:
— Jag går dit i alla väder och hittar bättre än
lotsarna. Dä bara att gå.
Vi gingo. Natten var kolsvart med regntjocka och
växande sjö. Jag ställde mig i styrhytten hos
Västerman och frågade honom, medan vi stampade framåt i
mörkret:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0128.html
