Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Olycksfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OLYCKSFALL.
När sirapen blev fri, tog handlingsmannen på Harö
hem ett fat och det gick åt som smör fast han
försökte ransonera. Haröklockaren, Gustafsson, som är
ett guds barn kom också med en tvålitersflaska och
fick det sista.
— Ska dä inte vara ett halvt kilo jäst också?
frågade handlingsmannen och blinkade åt gubbarna som
hängde över disken.
— Varför ska jag ha jäst? frågade klockaren.
— Dä vet väl kantorn, att annars blir dä ingenting.
— Jag förstår ingenting, jag! genmälde klockaren
och såg ut som guds rena lamm oskyldig.
— Dä va faen så lite, sade pråmskeppar Nordqvist.
Å han som gått i så hög skole! Men de va väl
dålia lärare, kan ja tro. Men d’ä ett som ä visst å
sant, att dä bästa brännvinet får en utå sirap. Inte för
ja har försökt, tycker nån dä, men kusin min, som
ä poliskonstapel i Östhammar, han bränner jävlar i
min själ mycke bättre än självaste Bratten.
— Bränner en poliskonstapel?! sade klockaren. D’ä
ju förskräckligt! D’ä stort straff på dä!
— Han ä väl inte så förbannat dum så han bränner
på torget. Å inte kan han väl häkta sig själv heller!
Ånej, ingen utå vår släkt ä född mä åsneöron. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:57:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0135.html
