Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Funderingar om Martin Luther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog fräck att gå och lukta på min penna. Jag håller
den stilla och låter den klättra upp på mitt pekfinger
— just nu, när jag skriver. Jag har litet svårt att sätta
mig in i hennes tankegång. Ty nog är det ganska
djärvt att våga sig på en figur som har många
miljoner gånger större volym än hon.
*
Ungefär så var Luther. Han vågade, han! Och han
lyckades. Därför att han var inkarnationen av sin
egen tids längtan efter sanning plus inkarnation av
den germanska rasens fordran på frihet. Det är ju fan,
vad vi längta efter frihet! Just nu då friheten ligger
framför oss och vi kunna förskaffa oss den genom
ett lugnt samarbete — absolut lugnt och fridfullt —
just nu då de andra äro trötta av jubelskrän — just
nu är det vår plikt att valsa in med nya maskiner,
med förädlad matematik, med organisationsförmåga,
med utnyttjande av alla våra resurser. Nu är vår
tid.
*
Men först måste vi avlägsna ockrarna, de feta
parasiterna som stjäla och ljuga. Även om vi icke kunna
befria oss från dem, böra vi göra livet surt för dem
genom att själva vara så sanna och arbetsamma som
möjligt. Ty jag tror bara på en sak: den att vara
ärlig. Därmed följer också straffet för den som är
oärlig: Hans pengar åker åt helsike på grund
av naturens oföränderliga lag, han åker in på
fattighuset, han dör ensam, utan vänner, utan en ljuv kvinna
som sluter hans ögon.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:22:36 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tolfte/0141.html
