Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett marknadsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själva menageriet blev en desillusion både för mig
och Rulle, vilken senare sett väldiga sådana både i
London och Hamburg, efter vad han påstod. Lejonet
var en sömnig, maläten individ, som varken vrålade
eller piskade med svansen och de övriga djuren gingo
i samma stil.
Men var fanns kannibalen och var jättekvinnan
Minna?
Rulle, världsvan och ogenerad, framkastade
tämligen otåligt denna fråga å egna och mina vägnar.
— Lugn, mine erede Herrschaften, jak har dem
hier i särskilde rum var för sik — jak ters inte ha dem
zusammen!
— Ja men Minna skulle väl kunna göra kål på
kannibalen om han bråkar. Hon bara sätter sig på
honom!
— Tet er inte tet jak er bange fer, hi hi! Men
logn, sei mans ruhig, min onge fen! Jak må ferst
hålle feredrag om dyrene fer tet erede publikum.
Och han höll verkligen föredrag! Det är skada
att jag glömt alla vansinniga historier och händelser
vid tillfångatagandet av djuren, vilka han naturligtvis
fångat själv.
Men äntligen drogs ett skynke undan och där stod
Cannibal-Negern, iklädd badbyxor och med en väldig
klubba i handen. På huvudet hade han en illa gjord
pudelskinnsperuk och var för säkerhets skull tjudrad
med en bastant järnkedja vid en påle. Han rullade
vilt med ögonen och utstötte hesa morrningar. På ett
rankigt bord låg ett stycke rått kött och en 12-skillings
vetekaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
