Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrhögens fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vädret löst på allvar. Sjöröken kom efter oss, och
sjön såg ut som vassla.
— Bara doningarna håller, så klarar vi oss, sade
Söderman. Det är tur att vi ha slör, och att det inte
kan bli någon vidare sjö härinnanför grunden. För
fan skulle vara tvungen att reva eller segla bidevind,
som det nu ser ut! Titta bara! Räck mig sydvästen
och släng in mössan i salongen!
Jag tittade. Vi tycktes verkligen i sista ögonblicket
ha kommit undan en orkan. Nu var sjön kritvit. Borta
voro Örarna och Ekströmsnabben. Deras platser
bebetecknades av rykande skum. Men mitt i det sjudande
helvetet stodo Högarna med fyren säkra som berg,
vilket de ju också voro. Och när vi efter några minuter
körde in i gattet, fingo in på storskotet och
bidevindade upp i läet under Norrhögens branta sydudde,
drog Söderman en lättnadens suck.
— Jag skall säga Engström, att hade vi fått det
här på oss en halvtimme tidigare, så hade vi allt fått
hälsa hem både med oss själva och skutan, så
västkustbo hon är.
Men härinne lågo vi verkligen lugnt som i en alkov,
skyddade från alla håll.
Vi hivade kroken och beslogo segel alldeles under
berget, där en liten brygga utvisade hamn för
fyrfolkets fiskebåtar.
— Ja, nu ska vi väl skaffa ett slag innan vi gå i
land, föreslog Söderman. För vi ska välan opp och
hälsa på gubbarna. Här bor fyrmästarn och
fyrvaktarn och sex, sju fiskare, så tråkigt har de inte, fast
folk sällan kommer och hälsar på dem, men glada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
